Den försvunne juniorsimmaren

Det var i mitten av 1950-talet då vi hade en simtävling mot Tunafors SS i Eskilstuna. Jag var ledaren för juniorer. Märk att namnet Kent är fingerat...

Efter tävlingen gick vi upp till torget och åt varm korv. VSS bjöd. Därefter embarkerade vi bussen för hemfärd till Västerås, klockan var väl 22. Jag stod i bussdörren och prickade av på en lista alla som steg in i bussen. Ok, sa jag till bussföraren, nu kan vi åka.

Halvvägs till Kvicksund skrek plötsligt någon: "Kent saknas, han är inte med!!" Bussen stannade och vi kollade om Kent möjligen kunde ha lagt sig någonstans på golvet att sova. Nej, vad ska vi göra nu? Jag som kände mig ansvarig kunde inte låta en pojke på 14-15 år vara kvar över natten i Eskilstuna. Jag beordrade busschauffören att vända och åka tillbaka till Eskilstuna. Han gnällde och sade att han ska debitera VSS för denna extra körning (ingen ordning på VSS ungdomar påpekade han).

Nåväl, i Eskilstuna gick vi skallgång i kvarteren kring torget och letade efter Kent. Vi var oroliga och förtvivlade! Vad skulle vi göra? En kom på idén att gå in på en närliggande polisstation och anmäla försvinnandet. När vi med bekymmer anmälde ärendet började den vakthavande polisen att skratta och sade: "Pojken är redan hemma i Västerås!" Han berättade att det kommit in en gråtfärdig pojke och sade att bussen med vilken han skulle till Västerås åkte ifrån honom. Då tog polisen bilen, satte Kent i och försökte köra ifatt oss. Men av någon anledning fick de inte tag på oss. Troligen för att vi var på väg tillbaka till Eskilstuna... Senare fick vi höra att polisen i E-tuna var i kontakt med polisen i Västerås som skickade en polisbil till Kvicksund där de tog emot Kent och körde hem honom.

Kent berättade senare för mig att han steg in i bussen framme där jag prickade av honom, gick igenom bussen, slank obemärkt ut genom bakdörren för att springa och köpa ytterligare en korv på torget. När han åt korven såg han till sin förskräckelse att vi åkte ifrån honom med bussen. Han blev förtvivlad! Men han kom på idén att gå till polisstationen och be om hjälp, och de var snälla och hjälpte honom. Kent tyckte att det var spännande att åka med en polisbil!

Slutet gott, allting gott!

Berättat och inskickat av Leopold Pössl, simmare, simhoppare, polospelare och ungdomsledare i VSS mellan 1949 och 1959.