I VSS fick jag vänner för livet

Mitt första träningspass i VSS var någon gång sommaren 1999 om jag inte missminner mig. När man flyttar till en ny stad och inte känner en kotte i sin egen ålder kan det vara riktigt skrämmande.

Jag hade fortfarande min gamla klubbs simmössa och var blåklädd från topp till tå då det var de färger den klubben hade och fortfarande har. Jag var så nervös att jag inte ens vågade ta upp simglasögonen på pannan för att gnugga bort imman inne i dem.

Innan träningen presenterade sig alla tränarna och berättade vilken grupp de skulle träna. Jag minns Helena framför allt. Hon var tillbaka efter ett uppehåll och hade en liten bebis med sig, Andrea.

Till slut fick vi i alla fall hoppa i plurret och då blev det mycket lättare. I vattnet var jag trygg, simningen var ju min grej.

Passet minns jag inte mycket av, jag minns att det var skönt att simma igen efter ett kort uppehåll men det var jobbigt med 50 meters bana. Det hade vi inte tränat så mycket i, i min förra klubb.

Simmarna i min nya grupp och nya klubb var snälla. Tack och lov för det, annars hade jag väl aldrig vågat mig tillbaka till Löga. Än i dag är jag vän med många av dem och jag har vänner för livet. Det har jag simningen att tacka!

Tack!

Petra Hallberg